crypticlove

Nu sitter jag här. Klockan är way to much, jag har precis ätit upp min pasta, jag gillar att äta mitt i natten.
Målis-Pillan bjöd på geléhjärtan efter träningen, då blev jag glad. Åt mest av alla gjorde jag också. Men de fick jag.

Kom på mig själv med att vara en kanske lite väl överbeskyddande vän. Men jag tycker om mina fina vänner och jag vill att dom ska må bäst i världen, alltid! Om t.ex någon kille behandlar min vän dåligt, då är jag där och peppar och säger hur jädra fel han hade. Alltid på vännens sida. Säger att; så ska de inte vara, man ska inte behöva stå ut med sånt, med mera! Vet vad som är rätt och vad som är fel.
Sen tittar jag på mig själv. Jag märker hur himla lätt det är att vilja alla andras bästa, men sen när det kommer till mig. Då glömmer jag helt och totalt bort "hur det ska vara" och "hur jag borde behandlas". Drunkar i någons ögon, hoppas på att kunna förändra. Nu sitter jag tack och lov inte fast i något destruktivt och manupilativt. Säger inte att mina vänner gör det heller. Jag trivs väldigt bra med tillvaron just nu och tänker fortsätta att bara var jag.

Man ska inte behöva kämpa för att duga, man ska inte behöva förändra sig, man ska bara få vara sitt alldeles egna underbara själv!